.

När jag var liten, alltså riktigt liten såg jag något hemskt på tv, det handlade om en vit kvinna men långt ljust hår som kom fram endast när det var dimma, då gick hon över åkrarna och hade en stubbe fastvuxen på sin rygg, ja en STUBBE liksom!? Är det någon som känner igen detta sjuka "barnprogram"? Detta har jag ännu inte kunnat släppa, det går bara inte, jag är fortfarande lika rädd för stubb-bruden. Jag kan liksom inte släppa skiten, även fast det är säkert 15 år sen jag såg det så är det samma känsla som bubblar upp.

Nu har jag en ny grej att sätta upp på listan som jag inte kan släppa, Stubb-bruden får nu tampas med Zombies.. Jag vet, zombies, fan så töntigt tänker ni, men nej, jag har fått upp ögonen för dom & dom är seriöst vidriga varelser. Efter att ha sett The Walking Dead 2 gånger så överväger jag att stänga av tvn då det är dags för nästa avsnitt eftersom det skadar mig psykiskt:

Jag är lite mörkrädd. Jag är lättskrämd. Jag är en funderare. Jag är en planerare.

Jag har drömt om zombies ett antal nätter nu sedan första programmet, jag har drömt om gubbar med halva ansikten som knackar på fönster, jag blir rädd om någon pratar om zombies, jag försöker tänka ut det bästa gömstället ifall Norrtälje skulle bli invarderat av zombies, jag planerar nya rymningsplaner eftersom mina gamla inte håller, tydligen kan dom jävlarna springa också, inte bara gå som jag först trodde

Detta är inte ett normalt beteende va?

In your face zombie, du har ju fylleknäppt, moahhahaha