.

Ett avbrott i denna annars så ironiska blogg.

Fyfan vad allting egentligen inte betyder ett jävla skit. Lite fett på magen, kluvna toppar, ett trasigt knä, fuktskador i lägenheter, 25minusgrader, vad fan är det att klaga över!? INTE ETT JÄVLA SKIT. Ibland får man käftsmällar som väcker en ur den lilla bubbla man kallar verklighet. Nu var det ett tag sedan denna händelse inträffade och så dum som man är så glömmer man fort bort den där känslan som infinner sig när bubblan spricker.

Nu kom den där käftsmällen igen & jag kommer ihåg hur kämpigt det var där några dagar när han var på andra sidan jorden & vi inte fick tag på Jonatan. Och fyfan va jag skiter i den där jävla lägenheten nu & i dom där jävla skorna jag så gärna vill ha, det är patetiskt hur jävla blind man blir.. Det finns så mycket större saker att bekymra sig om än larviga I-landsproblem.

Det var fan med tårar i ögonen (skvallra bara inte för honom) jag läste det här inlägget i Jonatans kompis blogg som också var i Texas med honom.


http://epajoggas.blogg.se/2011/february/el-paso-part-viii.html#comment

jävlar så blödigt det blev då..