.

Jahapp, hemkommen från vårdecentralen. Halsjäkeln som vanligt & det gör mig så fruktansvärt trött. Penicillinkuren var färdig i lördags men har fortfarande ont, jag blir fanimig tokig asså.

Hursom, fick tid på jouren & smet ner dit. Fick ta det där vidriga halsprovet av en tant som säger; "Ja du är ju inte så röd i halsen ialla fall!" blir därefter inropad till doktorn. Vilken jäkla hispig karl asså. Fladdrar med fingrar & provrör å gud vet vad. Man blev ju nervös själv. Å så kollar han i halsen och säger "Oj, du är verkligen röd i halsen". Slogs genast av deras storhet & kunnande & kände med ens att wow, här har man kommit till professionals, folk som verkligen kan sina grejer! (Hm? Smaken är ju som baken har jag hört & det gäller väl även doktorer antar jag?) Han hetsar igenom en massa rutinfrågor & sen kommer halsprovet in, sköterskan talar om att det inte är klart än & kan ta några minuter, "Oj, några minuter är en lång tid" säger han & jag tänker att några minuter? nää, inte så värst långt va?

Men oj så fel jag hade, kan ha varit de längsta minutrarna i mitt liv. Jag anade ju inte att han redan ställt alla frågor redan & fifflat klart med alla halspinnar så att det inte fanns någonting kvar att göra. Han satt med provröret & tittade på klockan & en otroligt obekväm, pinsam tystnad infann sig, minutvisaren gick saktare & saktare & han bara fånglodde på klockan. Stämningen på läkarbesök vid andra tillfällen brukar iofs inte vara någon top of awesomeness men det här tog priset. Jag började skruva på mig i stolen, harkla mig lite för att dölja tystanden, säger något torrt. Båda återgår till att stirra på klockan. Han försökte verkligen komma på någon viktig "doktorsfråga" som han kunde ha missat, man såg hur han grubblade & letade efter något bra att säga, så kläcker han ur sig.. "Annars då?"

Vilka stjärnor..